Stå på er…..

…… det gäller att vara frisk och stark när man är sjuk, för att kunna hävda sig. Tjat kan löna sig, så att man fortare får vård och kan korta kön för sig själv.

I dagarna har Sahlgrenska Sjukhuset skakats av en skandal, där en patolog inte har gjort sitt jobb ordentligt utan friskförklarat  cancersjuka patienter. Han har dessutom tjänat miljoner på sitt jobb. Kan man tänka sig att han blir återbetalningsskyldig?

Varför larmade inte  kollegorna utan höll tyst om sina misstankar?????

Jag fick en chock när jag insåg hur det har gått till i flera år. I höstas var vi på en långresa och en person i sällskapet hade friskförklarats strax innan avresa. Personen i fråga blev svårt sjuk därnere och avled senare i Sverige av sin cancersjukdom ”som inte fanns”. Det tog ca 7 veckor från avresa tills personen avled.

Personen och hans familj hade sluppit den fasansfulla situationen att vara dödssjuk på ett sjukhus långt hemifrån och ovetskapen om eller hur man skulle komma hem innan det var för sent, om rätt diagnos hade ställts!

Stå på er och begär en second opinion om det känns osäkert!

Jag vill inte veta

Tänk att via ett blodprov kunna  ta reda på hur gammal du blir! Det ska man snart  kunna göra. Det är ”bara” att köpa ett test som ska kosta  ca 500 dollars och sedan vet du.

Forskningen går framåt, men finns det inte  saker  som det är viktigare att forska om?

Jag vet i alla fall att några dollars eller kronor tänker jag inte lägga ner på att  ta reda på hur gammal jag förväntas  att bli.

Dessutom hur träffsäkert är ett test som det här?

Det kan ju skrämma vettet ur folk och vi har inte tillräckligt med resurser på psyk som det är nu!

Nja…nej….ja…..

Lite ambivalent, men sälja min ena njure för 300000:- Som det ser ut idag är svaret nej, men skulle någon av mina nära och kära behöva just min njure är svaret tveklöst ja.

Om jag kommer i den situationen att jag inte har mat på bordet och inte kan försörja mig kan det kanske vara möjligt att jag säljer min kropp för pengar!

Nu pratar jag organdonationer och inget annat!

En Sifoundersökning visar att var femte person svarar ja på frågan om dom vill sälja sin ena njure för 300000:- till en njursjuk person.

Det känns så fel med handel av organ, men finns det ingen annan utväg………

Det är för närvarande förbjudet i Sverige.

Hur tänker du?

Mina tuttar i färg

Alla som har blivit mammograferade vet hur det går till. Kvinnan står med ena bröstet inklämt mellan två plattor och det finns ingen möjlighet att röra sig en millimeter. Bilderna har hittills varit i svartvitt, men nu finns kanske möjligheten att få sina tuttar i färg.

Dom svartvita bilderna ger inte tillräcklig kontrast och det är svårt att se vad som är farliga eller ofarliga tumörer. En sensor kan tyda dom olika färgerna och man kan lättare urskilja om det är cancer eller inte!

Brösten i färg……. kan man köpa plåtarna, framkalla dom och göra en snygg tavla av dom?

Vår fantastiska sjukvård

Det är inte lätt att bli sjuk i det här landet. Kunskapen finns och kompentensen också, men nålsögat för att komma in är trångt!

En bypasspatient, opererades i höstas, blev rejält dålig med ont i hjärttrakten, svårt att andas och illamående blev inlagd på sjukhus. Vätskedrivande sattes in, men inga direkta underskökningar gjordes. En natt larmade han till personalen och var helt svimfärdig i sin säng. En rar tjej kom in och tröstade. Han larmade flera gånger under natten och när avlösningen till dagpersonal var klar kom sjusköterskor och läkare in. Efter en snabb undersökning blev det bråttom. En undersökning gjordes, blodtrycket var otroligt lågt. Beslutet togs att flytta patienten till ett större sjukhus med ambulans.

Tjutande sirener, blåljus och 170 km/tim. Samtal till väntande läkarteam 10 minuter före ankomst och snabbt in på ultraljud. 1,5 liter vätska fanns i hjärtsäcken. Vattnet togs ut. Hjärtat hade ingen möjlighet att slå. Det gällde minuter och vi hade förlorat en älskad släkting i förra veckan.

Ungefär samtidigt ringde en god vän efter en ambulans för sin man som fick sin andra tiaattack på en vecka.

”Ni får vänta en timma”, det finns ingen bil ledig, var svaret från SOS. En timma gick och ingen ambulans kom. Det finns ingen bil nu heller, så ni får ta er till sjukhuset på egen hand. Tur att grannar var hemma och kunde köra! Personen ligger fortfarande inlagd på sjukhus.

Nu läser jag i GP att en person fick vänta i två år på en MR undersökning och efter det fick  patienten reda på att det fanns en tumör i skallbasen.

Nu får SU kritik för undermålig remisshantering och oacceptabelt lång kö.

Jag blir helt förskräckt. Här sänker alliansen skatterna med hur många miljarder som helst och sjukvården är snart inte värd namnet pga för lite resurser!

Vi har flyttat…..

….. till förkylningslandet, avdelning :

Feber, hosta och snuva.

Vi checkade in förrgår kväll samtidigt, gubben och jag.

Den här är just nu den trygga punkten i mitt liv. När jag reser mig ur sängen är det närmsta vägen till TV-rummet. Vad jag ska där och göra, förstår jag inte, för jag tittar ändå inte.

En bamyl slinker ner med jämna mellanrum  och efter en stund känns livet rätt skönt ändå. Det är då jag tar tag i boken jag precis har börjat läsa och har jag tur, så går  orden in i min lite omtöcknade hjärna.

Den här kompisen följer mig som en knähund vart jag går. Kranen mitt i fejan håller inte tätt en sekund. Det måste vara en packning som har släppt helt och hållet! Det är rena Niagarafallet och huden under näsan börjar anta en rosaröd ton, som beror på en förkylning och inget annat.

Det här förkylningslandet är inget roligt ställe – jag vill checka ut, NU!

Första fredagen i mars

Jag har lyckats ta mig ur sängen, famlande efter glasögon och med bara en tanke i huvudet – frukost.

Näsan rinner lite och kaffet är snart på gång. Medan mina muskler vaknar, tar jag på mig skorna och hämtar tidningen. Plusgrader – skönt!

Jag trycker på en knapp och datorn går i gång. Jag läser nyheterna på nätet innan jag öppnar pappersblaskan.

Min blick stannar upp och jag  läser både en och två gånger:

Komikern Lasse Eriksson är död!

Han dog under en föreställning i går kväll och man kan säga att han dog på sin post.

Han har gett mig så många fina skratt genom åren och har tillhört en av mina favoriter. Tråkigt att han inte fick fortsätta med det!

Han hade så mycket kvar att ge – han blev bara 61 år.

Nu roar han nog änglarna högt däruppe i det oändliga blå!